Hade jag fel om sociala medier?

Jag har slutat med sociala medier. 

Det är inget hastigt beslut, nästan mer av ett icke-beslut. Under de senaste åren har jag mer och mer känt att vinsterna av att använda sociala medier inte motsvarar vad det kostar mig. Hur jag än vänt och vridit på mig själv har jag inte hittat en väg framåt som känns hållbar. Eller önskvärd.

I somras bestämde jag och min man oss för att ta bort alla sociala medier-appar från mobilerna under semestern. För min del innebar det Instagram, Facebook och LinkedIn. 

Juli passerade och blev augusti. Jag tänkte att jag kanske skulle ladda hem apparna igen. Snart. Kanske. 

Augusti blev september. Något hände med mig. Plötsligt kände jag hur jag verkligen hade kommit ur ett tankesätt och en verklighet jag levt i under många år. Jag slutade tänka på sociala medier. Jag hörde inte längre en Reel-voice over i mitt huvud i vardagens små tankar, händelser och upptäckter. Jag tänkte inte längre hur saker kunde bli ”content”. Det finns inte längre en röst som sa att jag ”borde” posta den där bilden. Ingen hörde av sig och frågade var jag var, eller vad jag gjorde, eller om jag slutat med sociala medier. Plötsligt insåg jag att något som fått ta en så stor del i mitt liv och som min hjärna format som så avgörande och viktigt egentligen spelade väldigt liten roll… nästan ingen roll alls?

Ändå försökte jag värka fram en ny sociala medier-strategi för Teknifik, baserad på strategiskt och avgränsad användning via webbläsaren på datorn. Jag plockade fram en gammal Android-mobil och tänkte att jag kunde ha den som dedikerad Instagram-mobil, för Stories går inte att göra från desktop. Men jag märkte att jag inte hade någon som helst lust. Jag hade inget jag ville publicera. Inget jag ville kolla. Mobilen låg där på skrivbordet och batteriet dränerades långsamt tills den slutligen var helt död. 

September övergick i oktober. Min föräldraledighet var slut och jag började jobba på bion igen. Det var skönt att inte ha sociala medier att tänka på mer än som ett jobb-verktyg helt bortkopplat från mig själv. Bara tanken att ladda hem apparna igen kändes absurd. Vad ska jag med dem till? Vilken funktion fyller de i mitt liv egentligen? 

Oktober blev november. November blev december. Och jag började smaka på orden: ”jag har slutat med sociala medier”. Var det verkligen sant? Kanske behöver det inte vara så drastiskt. ”Jag använder inte sociala medier just nu”. 

Men jag vet ärligt talat inte om jag någonsin tänker återvända. Varken privat eller som kreatör. Just nu känns det långt borta. Det är något enormt skönt med att inte ha så mycket input från andras liv i min vardag. Det är skönt att inte ha en baktanke om att dela och publicera livets olika ögonblick. Den lågintensiva stressen kopplat till Teknifik och Instagram är äntligen borta och jag får förhöjd puls bara av att fundera på att börja igen. Jag tror sociala medier varit som en långsam utbrändhet för min del. 

Men det känns också konstigt! Jag som byggt den stora delen av min karriär på sociala medier. Både genom Teknifik, och mitt personliga varumärke. Som föreläsare, inspiratör och utbildare inom sociala medier har jag spridit de sociala plattformarnas evangelium både vitt och brett. Jag har försvarat sociala medier. Jag har nyanserat, vänt och vridit. Jag har haft kritiska perspektiv, absolut, men också alltid fokuserat på det positiva.

Så i sann Carrie Bradshaw-anda. This got me thinking…

… hade jag fel om sociala medier?

Teori 1: Jag hade fel och kritikerna hade rätt hela tiden

Det kan vara så att de som sagt att sociala medier bara är slöseri med tid, ytligt och rent av skadligt hade rätt hela tiden. Jag har bara varit för naiv och insyltat för att (vilja) förstå det.  

Jag var tidigt ute i svenska influencer-branschen och min karriär gick som tåget under åren 2017-2019. Som ny-exad och hungrig var sociala medier en perfekt plattform för mig att dra till mig uppmärksamhet och bygga mitt personliga varumärke. Detta gjorde det motiverat för mig att ta de negativa sidorna med stress, mental belastning och kreativ konformitet för det lönade sig både karriärsmässigt och ekonomiskt. 

Men nej, det har inte bara handlat om det.

Jag har haft genuint kul och trevligt på sociala medier genom åren. Jag har haft aktiva communities i Facebook-grupper som lett till verkliga saker i mitt liv och genuina sociala kontakter. På Instagram har jag träffat massor av härliga och fina människor som inspirerat, utbildat, uppmuntrat, peppat och utmanat mig. Många av dem har jag träffat i verkligheten och relationen har varit fullt ”överförbar” till köttvärlden. Flera av mina finaste vänner och kollegor i branschen har jag träffat på sociala medier.

Så jag kan inte ge kritikerna rätt. Inte helt. 

Teori 2: Jag hade fel om sociala medier och nu är jag tillräckligt gammal för att förstå det

Jag har läst en del artiklar och ”hot takes” på detta tema. Att det inte är sociala medier det är fel på, det är bara vi millennials som blivit äldre, som mognat och fått nya perspektiv på livet. Det är därför vi nu skriver långa artiklar och nyhetsbrev om att ”det var bättre förr” och att sociala medier inte längre är platsen för oss. Som tjuriga tanter muttrar vi över att allt är förstört av korta videos, brainrot och influencers som har algoritmen som husgud och dansar helt enligt techgiganternas pipa. Ta tillbaka det kronologiska flödet! Make Social Media Great Again!

Jo, det stämmer att jag blivit äldre. Jag har inte samma behov av att utforska och bekräfta min identitet som när jag var i tjugoårsåldern. Mina behov av nya sociala sammanhang och att hitta nya vänner kanske är mindre nu. Jag har bott över 10 år i Örebro vid det här laget och har hus, jobb och barn. Livet har förändrats och mina prioriteringar med det. 

Fast den teorin håller ändå inte. För jag har många vänner och sociala medier-bekanta i alla åldrar från 30 till 80 som fortfarande använder Instagram med stor behållning. Personer som skapar kreativt content, bygger communities, utför viktig aktivism, utforskar nya karriärer och mycket mer. De som är över 55 år är ju de mest aktiva Facebook-användarna. Enligt Svenskarna och internet använder 98 % av oss 80-talister sociala medier varje vecka, 59 % använder Instagram varje dag. 

Så det kan inte bara bero på att jag blivit äldre.

Teori 3: Jag hade inte fel om sociala medier – jag är bara en trött småbarnsmorsa

Den här teorin kan på ett sätt avfärdas på samma sätt som teori 2. Det vill säga: det finns gott om trötta småbarnsmorsor som använder sociala medier. Småbarnsmorsor är ju i själva verket navet i hela influencer-kulturen! 

Det handlar kanske mer om hur mina prioriteringar förändrats sen jag fick barn, och särskilt sen jag för ett år sedan fick barn nummer två. När jag började med sociala medier var jag en ung vuxen med massor av fritid och kreativ energi. Att spendera en stor del av den på sociala medier kändes då kul och givande. 

Idag har jag väldigt begränsat med både tid och mental energi efter att jobb och familjeliv är avklarat. Det lilla jag har kvar är jag väldigt rädd om. 

Som jag var inne på i teori 1 så är vår relation till sociala medier transaktionsbaserad. Vi ger något (data, uppmärksamhet, kreativitet, tid) och vi får något (underhållning, inspiration, social kontakt, karriärsfördelar, pengar, plattform). Under de senaste åren har jag allt mer känt hur vågskålarna inte varit jämnt viktade. Jag har gett massor till framförallt Instagram i form av tid, kreativitet, socialt engagemang, emotionellt engagemang och uppmärksamhet. Men vinsterna har inte känts i paritet med insatserna. 

Redan 2023 bestämde jag mig för att skära ned på Instagram som plattform för mitt kreativa skapande och företagande. Efter det har den där balansen blivit ännu mer oklar. 

Tydligt har i alla fall blivit att det är annat som lockar betydligt mer, och att få barn och de ramar som det innebär har kanske hjälpt mig att se det tydligare. 

Teori 4: Jag hade inte fel om sociala medier då 

Jag hoppade på Facebook tidigt, runt 2007-2008. Och Instagram 2010. Twitter kanske 2011? Jag har alltid varit en early adopter och sedan jag var liten och lärde mig publicera mina första enkla hemsidor med Yahoo Page Builder har jag lockats av självpublicering och att kunna dela med mig av tankar och idéer på internet. 

Mycket har hänt med sociala medier sedan dess. Den största skillnaden är övergången är att plattformarna gått från att vara relationsbaserade till intressebaserade. 

Från början handlade allt om vilka personer du kände, följde, och var vän med. Det styrde vilket innehåll du såg och interagerade med. Det gjorde det möjligt att bygga communities och att följa kreatörer och personer du ville se mer av och stötta. Då var det en härlig upptäckarlusta på plattformen och du kunde ha ditt eget format, ton och hitta dina egna cirklar att umgås i. 

Tiktoks intåg med sin aggressiva, intressebaserade algoritm förändrade detta i grunden. Vänners och kreatörers innehåll försvann från flödet och ersattes av innehåll optimerat utifrån vad som bäst behåller tittares uppmärksamhet. 

Som kreatör innebar detta att jag ständigt behövde uppdatera och anpassa hur jag publicerade på plattformarna för att ha en chans att nå ut till mina egna följare, men helst ännu bredare. 

Jag brukar lyfta detta som en fördel för marknadsförare, för det gör att man kan nå ut mycket bredare än om man var begränsad till sina egna följare. Men som användare och kreatör är det tydligt att denna förändring började hämma och styra min kreativitet tills jag tappade lusten helt. Mycket mindre handlade om vad jag ville skapa och dela, och mycket mer om vad plattformen ville ha och premierade. 

Som användare tappade jag kontakten med det community jag byggt upp och kände hur min tid ständigt slösades bort på jakt efter meningsfullt innehåll. Ett flöde byggt för att optimera tillgång till min uppmärksamhet gjorde att jag fastnade mycket längre än jag ville. Det var inte vad jag hade signat upp på från början!

Så kanske hade jag inte fel om sociala medier under de första åren. Men de senaste åren känns det som att jag varit fast i något jag kanske borde ha släppt för länge sen eftersom det inte längre passade mina behov och hur jag vill spendera min tid. 

När jag verkligen tog in insikten att plattformarna inte längre var det jag signat upp på från början blev det enklare att hitta tillbaka till vad jag verkligen vill göra. 

Slutsats: Jag hade delvis fel om sociala medier och det var hög tid att sluta

En av mina stora utmaningar är att jag kan många saker och jag kan tycka många saker är kul. Det gör det svårare att säga nej, välja bort och hitta till kärnan i det som jag vill hålla på med i livet och min karriär. 

När jag startade Teknifik höll jag på med webbdesign, grafisk design, poddar, radio, tv, konsultande inom olika delar av digitalisering, sociala medier, föreläsningar, workshops och mer där till. Allt någon frågade mig om jag kunde göra sa jag i princip ja till. För jag kunde ju göra det. Men vill jag göra det?

Att aldrig säga nej innebär att man har väldigt lite kontroll över sin tid och vardag, så jag började förfina, välja och välja bort för att komma närmare vad jag själv ville, vad som var mest lönsamt utifrån både intäkter men även min egen lust och energi.

Här kommer nog sociala medier in också. Det är något jag förstår och är bra på, men det är inte den typen av kreativt arbete jag vill prioritera. Precis som jag landade i 2023 så vill jag skriva, fördjupa mig, gräva mig ned i ämnen och tankar och låta det ta tid. Jag vill inte begränsas av att trycka in ett ämne på 90 sekunder i en Reel. Jag vill inte formas av vad techbiljonärer i USA tycker att jag ska skapa. 

När jag började ge mig ut på den resan så blev jag också mer medveten hur jag spenderar min tid, kognitiva förmåga och energi. Vilket gjort att sociala medier helt enkelt känts som något att välja bort. Sociala medier är helt enkelt något som inte känns rätt för mig längre. Och jag inser nu att det inte varit rätt på länge och att jag nog borde ha slutat tidigare.

Men där är vi nu. Jag har slutat med sociala medier. 

De appar jag fortfarande använder är Pinterest (är ju inget ”socialt” med det mediet, men bra för inspiration och planering), Youtube (som TV, aldrig shorts eller tanklöst scrollande) och Substack (men jag undviker Twitter-kopian Notes och läser bara nyhetsbreven). 

Oavsett mina olika teorier kring detta så är det tydligt att det inte bara är jag som på allvar börjat ifrågasätta min relation till sociala medier. Jag ser mycket i mina flöden på Substack och Youtube om att bli mer analog 2026, att prioritera off-screen-aktiviteter och plocka upp kreativa hobbies igen. Jag tror vi börjar inse att sociala medier inte är vad det en gång var, och att det kanske finns annat vi borde spendera vår tid på.

Vad tänker du?

Tankar, reflektioner, frågor och kommentarer är mycket välkomna! 

Hur framtiden för mitt kreativa skapande ser ut och hur jag kommer dela idéer online framöver har jag många tankar kring. Tack för att du prenumererar så vi kan hålla kontakten! 

Allt gott, 

Elin